Under en stor del av den tid som jag spenderat i min nuvarande stad har jag deltagit i många, många styrelser. Jag har lärt mig otroligt många aspekter av mötestekniker och har lärt mig tillräckligt mycket för att kunna delta i ett av Investors styrelsemöten. Gott i alla ära - men jag håller på att bli en mötestekniksfacist. Jag är så van vid att räcka upp handen och vänta på min tur (om det inte är en ordningsfråga) att mitt tankesätt havererar om det är en mer informellt mötestekniskt avslappnas möte. Till råga på allt har jag fått höra så mycket om en styrelsemedlems skyldigheter att min syn på lojalitet är riktigt grundmurad. Eftersom man är juridiskt bunden till alla beslut som styrelsen tar så borde man också vara moraliskt bunden till vad styrelsen säger - trots att man kanske röstar emot saken. Motsatsen till detta är att man lägger in en reservation.
Låt mig förklara med ett exempel. En styrelse lyfter frågan om att dumförklara mig. Självklart röstar jag emot förslaget - men tyvärr tycker alla andra tycker att det är ett vettigt förslag, så styrelsen dumförklarar mig. Så långt, allting gott (utom för mig) men det ändras av hur jag beter mig. Om jag lägger in en reservation visar jag öppet att jag går emot förslaget. Då kan jag gå emot styrelsen och hävda att jag är smart. Men om jag inte lägger in en reservation mot förslaget är jag - trots att jag röstade emot styrelsen - som sagt juridiskt och moraliskt bunden till förslaget. Jag kan alltså inte gå runt och säga att jag var emot beslutet om någon tar upp detta för mig. Därför hävdar jag att man dumförklarar sig om man inte lägger in en reservation mot ett vad man anser ett oriktigt beslut.
Men då kan man ju hävda att man borde kunna reservera sig mot alla de förslag som styrelsen lägger fram. Men det tycker jag inte att man kan göra, för man är ändå bunden till styrelsen på grund av den moraliska lojaliteten. Vad tillför man styrelsen om man bara reserverar sig mot beslut? Gör man sig nyttig? Knappast. Man borde istället sedan länge övervägt att lämna styrelsen och göra något annat. Två, kanske tre reservationer är acceptabelt - men vid fler sådana borde man alltså gå frivilligt eller bli missförtroendeomröstad.
Jag har knappt sett sådana här saker. Själv har jag bara reserverat mig mot ett endaste beslut då kårens utbildningspolitiska program så åt mig att göra det. Men jag läste ju om han Kristianstadpolitikern som via ett öppet brev kritiserade sin ordförande. Vettigt, man kan tycka, men samtidigt otroligt pinsamt. Jag skulle inte vilja vara han, förstår man nu om man läser detta inlägg, för han har då verkligen gått emot all lojalitet som styrelsearbetet kräver.
-----------------------------------------
Jag får nog problematisera detta senare med vad som händer om man krossas till köttfärs av att sitta mellan två stolar - och vilken grad av lojalitet som man kanske ska prioritera. Jag har själv sett ett par människor som i samma möte tvingats att hoppa mellan stolarna. Mer ska jag inte skriva, förutom att av denna anledning har jag - trots ett riktigt vackert och saftigt erbjudande - inte gått med i ett visst ungdomsförbunds styrelse [ni som läst bloggen kan nog kanske gissa sig till vilket förbund jag menar, hehe].
