En internationell ekonoms betraktelser

Jag måste säga att jag älskar att blogga. Det beror inte på en slags narcisism som via eterns vågor vill visa upp dig, utan på att jag får min stora chans att tillägna mig av ordets makt. Ni alla vet ju att varje ord som ni läser är förknippade med en känsla och en tanke. Ordet "student" betyder just någon som studerar på högskola (med mera) och det behöver vi inte tvista om. Men benämningen nazist skapar ju många olika tolkningar. De flesta i Sverige ser det som ett förbjudet ord men det finns ju tyvärr folk som välvilligt indendifierar sig med de djuriska värderingar som nazismen står för. Så genom att likna någon vid nazism (som judarna nu idiotiskt nog behöver utstå) förmedlar man ett gränslöst hat till någon. Jag vill ju inte påstå att jag sysslar med sådant. Hat är inte min grej, om ni förstår vad jag menar. Istället är det raljans och respektlöshet som jag för fram i min blogg. Jag har ju hört många positiva ord om mitt inlägg som handlade om historiens inkompetentaste filmrecensenter och där syntes det skräckfilmsrysliga adverbet varböld. Varböld säger ju rätt så mycket om vad jag tycker om deras smak och därför använde jag det. Men det finns ju, som ni självklart vet, många andra möjliga ord att använda i olika sammanhang. Därför bloggar jag; för att kunna leka med ordens styrka och få fram precis det jag vill säga.