En internationell ekonoms betraktelser

Enligt Fokus repotage om den svenska arkitekturen kan man dra slutsatsen att den sackar efter (om man inte räknas med Malmös stolthet Turning Turso). Det beror på att de svenska myndigheterna är för snåla och fega för att våga utveckla den. Monsterbyggnader, som BMW Welt - vilket har kostat en hel del - lär vi därför inte se i vårt land. Och detta anser jag är skandal.

Det beror på att - om Goffmans ord om impression managment ska användas - arkitekturen ska liknas med de kläder man bär. Liksom att stadsborna (iaf de som jag inte känner) enbart kan bedömma mig utifrån mina kläder när jag går runt i stan, kan besökare bara använda arkitekturen som referenspunkt i brist på andra intryck. Väljer jag att gå runt med splitternya och lyxiga ytterkläder skapar jag ett statement att jag gillar lyx och expenser - men att jag även gillar kvalitet. På samma sätt visar dyra byggnader att staden, kommunen och/eller staten att de är beredd att ofta mycket för att vara på framkanten - oberoende av vad saken gäller. Liksom att mina chanser att få jobb höjs om jag går till jobbintervjun med fina kläder, välkammat hår och välputsade skor (Marcus Wallenberg lär ha bedömt människor utifrån hur noggranna de var med det sistnämnda) kommer Sveriges chanser att excelera i olika samhällsekonomiska perspektiv förstärkas.

Därför ska Sverige visa att vi kan, vill och vågar!