En internationell ekonoms betraktelser

Idag var det en för mig okänd kille som gick fram till mig och sa att han - vid hans gud, som han sa - behövde hjälp. Han uppgav att han saknade pengar till tågbiljetter och eftersom jag hade en tia i plånboken gav jag bort den till honom. Visst, han var kanske en väldigt sniken lögnhals som bara ville ljuga för mig men eftersom det bara var en guldslant bekymrade jag mig inte för det. Trots allt har jag lyssnat till en av de bästa sakerna med Islam. För en av de sakerna som en god muslim ska göra är att skänka bort likvida medel till de som behöver detta mer. Och även om jag är långt ifrån att vara muslim - there is no such thing as a god, som jag som ateist menar - tycker jag att det är en god och moralisk tanke och därför offrade jag min peng för en stunds glädje. Därvid hoppas jag att alla muslimer kan förlåta mig för att vara ateist då jag trots allt utverkar sådana saker som de anser som livsviktiga.

---------------------------------------------------------------------------

Jag talade med en kompis igår som långt ifrån delar mina politiska övertygelser. Bland annat angrep han väderkvarnen Neoliberalister och tyckte att man borde förbjuda dessa värderingar. Jag sa ingenting för jag ville ju inte att vår första samtal på evigheter skulle utveckla sig till en hätsk debatt. Var det rätt gjort av mig? För jag tänker hela tiden att jag borde säga min mening - men samtidigt måste man ju offra sig för bådas bästa.