En internationell ekonoms betraktelser

Nu är det som bekant mindre än två veckor kvar tills jag flyger iväg och nu stiger nervositetsnivåerna brutalt mycket. Men det är inte så att jag är rädd för att vara borta så länge, utan mest det att allt måste klaffa. För det första: tänk om jag glömmer passet eller andra sådana saker. Eller, om tåget blir försenat. Ja, det finns ju många olika saker som kan hindra resan men det ska man inte tänka på. Samtidigt har jag precis läst om tre flygolyckor den senaste månaden och - för att vara ironiskt - passar det verkligen när jag ska just flyga. Sedan har vi ju svininfluensan som sägs vara hemsk mot de som har en lungsjukdom och med min lätta astma ler jag nervöst.

Varför tänker jag så mycket? För att en del av resan är ju spänningen. Tänk om jag inte alls skulle vara nervös - hur intressant skulle denna upplevelse vara? Nervositeten är ju halva resan och att ha den gör allt bara, som sagt, intressantare. Gud vad skönt att vara nervös, alltså