Djupa tankar om vissa förändringar eller utvecklingar
Ibland funderar jag bara över hur livet har sett ut sedan jag flyttade hemifrån. Eller rättare sagt, hur mycket jag har utvecklats sedan jag tog de första stapplande stegen i min alldeles egna stad - långt från det förra livet som jag hade i den andra staden. Jag måste nog ha utvecklats en del. Vågat gå med i ideella föreningar och lärt mig otroligt mycket, träffat långt fler människor än vad min biologiska hårddisk klarar av och haft ett sjuhelvetes bra liv.
Hur stardades då allt? Jani, det absolut första året spenderas enbart på International House. Jag undrar ibland hur jag kunde leva där utan att vara aktiv i den lokala kåren. Sedan fasade jag mig in i en insitutionsstyrelse och sedan dess har jag varit fast. Minns faktiskt lite av den intervju som jag hade med den dåvarande utbildningsansvarige - som sedemera blev före detta kårordföranden - för att han skulle få ett intryck av mig. Inte för att jag minns vad som sades, utan för att det var starten på hela mitt kårengagemang. Sedan dess blev jag ju, vilket jag verkligen måste repetera, fast.
Jag kommer att åka utomlands nästa termin. Det är inte med lite nedstämdhet som man tänker på att man inte kan vara kvar i min lokala kår då. Jag menar, jag trodde att jag skulle lämna kåren helt och hållet när mitt uppdrag i kårstyrelsen gick ut, men istället har jag ju vatt kvar och hoppat på ett annat uppdrag. Då förstår ni väl att det kommer vara svårt att lämna kåren - om så bara för ett halvt år.
Jag sa ju att 2009 ska bli mitt bästa år. Den ena anledningen är att jag ska läsa utomlands. Andra anledningen är att jag ska lägga min energi på kårengagemanget. Så genom kåren kommer jag göra 2009 till det bästa året jag haft.
--------------------------
Jag ska förresten tillbaka till min gamla gymnasieskola nästa vecka. De lärarna har jag inte träffat sedan jag flyttade hemifrån. Därför är det nog de som bäst kan säga hur jag utvecklats - för de har ju inte sett mig på flera år!
-------------------------
Jag har också märkt att jag skrivit allt personligare inlägg. Kanske är det för att jag vill våga. Det är ju en sak att hålla tankarna ensam, men en annan att dela dessa med andra. Vad vet jag... kanske man ser man på direkten när man träffar mig att under den glada sidan finns ett djup som arbetar för högtryck? Men det är klart att jag väljer att inte visa detta när jag träffar mina kamrater. Jag lever ju lite för att de ska bli glada när de träffar mig - och då är ju glädje en bättre glädjespridare än djupa tankar. Eller hur! =P
Kommentarer
Trackback
