Om att hitta någon att vara djup med - och att ta risker
Om det är något som jag känner att jag saknar så är det någon att vara riktigt djup med. Inte bara sådär djup som man bara blir med en bärs i handen, utan så pass djup att världens alla problem löses bara sådär i förbifarten. Men en sådan människa är ju svår att finna, och om de finns är de, liksom jag, så olidligt koncentrerade i allt man gör så att man inte finner energin i att vara djup.
Varthän kommer dessa funderingar ifrån då? Jo, jag läste i en blogg att livet enbart kan levas om man riskerar en massa. Till exempel riskerar man ju att inte älskas tillbaka om man älskar någon. Sådan är jag; alltså en trygghetsnarkoman som enbart gör saker när risken är nära nog noll. Anledningen till att jag inte sökte posten till vice ordförande i ett ekonomutskott var just att min livssituation (att jag ska åka iväg ett halvår nästa termin) skulle tala emot mig; risken var alltså 95 % att jag inte skulle få posten. Så jag måste börja leva: jag måste börja riskera!
------------------------------------
Till saken hör ju att jag lever väl inom den trygghetssfär som jag befinner mig i. Men vem vet hur mycket jag utvecklas om jag riskerar olika saker. Att skriva detta inlägg är ju en sådan risk. Eller hur!
Kommentarer
Trackback
