Jag är besviken på alla som utnyttjar mig
Nu när jag sitter här i Italien tänker jag faktiskt på Ingvar Kamprad och hans värderingar. Han skrev nämigen i sitt lilla testamente att Ikea sökte efter så kallade samhällsbyggare; sådana som utan anmodan kan hjälpa till med vad som helst bara för snällhetens skull. Det var inspirerande att läsa om detta för det känns verkligen att det är jag. Jag har till exempel inget emot att offra mig för laget bara för att hjälpa till (jag anmälde mig till exempel till kårens sista disco innan jag ens blev tillfrågad).
Samtidigt är det en av mina värderingar att vara den personen som alltid hjälper till och bara ber om hjälp om det är den absolut sista utvägen. Ja, man kan till och med säga att min idealmänniska är sådan. Av den anledningen blev jag riktigt besviken när jag fick höra att jag är för snäll. Varför? För att det är en del människor som hur skamlöst som helst utnyttjar mig. Som bara tar sig an sådana friheter utan att ge något tillbaka. Det gör mig besviken och rent ut sagt förbannad. Jag skulle gärna vilja få reda på vilka det är. Men kanske inte... Jag vet redan hur jag skulle behandla de människorna. De skulle bli mindre värda än luft eftersom jag skulle bli helst likgiltig inför dem. Och om jag börjar med den behandlingen är det väldigt svårt att ta sig ifrån detta för jag är mycket långsint. Därför vill jag nog inte veta vilka som utnyttjar mig för då kommer de aldrig bli förlåtna.
Förhoppningsvis kommer de väl få bättre tankar om sig själva och slutar utnyttja folk. Men vad vet jag. Alla människor är inte friska i huuvdet...
dont worry my friend everything will be okey=)
Dem tankarna har jag hört förut, det är bara att välja sina vänner rätt liksom. De slutar aldrig att utnyttja folk, de är själviska och avundsjuka på dig isåfall.
