"Man kan bli chef, men inte ledare" - en felaktig formulering
Jag hade en givande diskussion med en kvinna som har upplevt arbetslivet en tid. Hon sa att felet med dagens företag är att alltför många människor siktar mer på befattning, pengar och status än övriga mål; och det kan jag hålla med om. Vi alla har, tack vare Pigges bok om sina upplevelser efter Tsunami-katastrofen, sett hur det kan gå när folk utan uppoffringsförmåga jämt och ständigt skickar sökande vidare. Men enligt hennes resonemang kan man aldrig bli ledare trots att man blir chef.
Låt mig ta den klassiska åtskillnaden mellan begreppen chef och ledare. Chefsskap beror på befattning och där har man en organisatorisk maktpossition, medan en ledares makt bygger på personliga egenskaper. Därmed kan man säga att man kan vara chef men inte ledare, likaså att man kan vara ledare men inte chef.
Logiken bakom påståendet att man inte kan bli ledare, utan det är något som man är, bygger på att ledarskap är ett trait (möjligtvis ett av de stora fem och/eller IMDB). Eftersom man föds med det kommer man alltid att förbli ledare. Och det håller jag verkligen inte med om. Det beror på att jag, liksom Robert, har kommit fram till att miljön också påverkar människan. När man väl blir chef och upptäcker att folk lyssnar till en, kommer det onekligen göra en till ledare. Det är ungefär som att säga att eftersom man är deprimerad nu kommer man alltid bli det.
Sammanfattningsvis kan man bli ledare. Det är bara att hitta rätt miljö.
Låt mig ta den klassiska åtskillnaden mellan begreppen chef och ledare. Chefsskap beror på befattning och där har man en organisatorisk maktpossition, medan en ledares makt bygger på personliga egenskaper. Därmed kan man säga att man kan vara chef men inte ledare, likaså att man kan vara ledare men inte chef.
Logiken bakom påståendet att man inte kan bli ledare, utan det är något som man är, bygger på att ledarskap är ett trait (möjligtvis ett av de stora fem och/eller IMDB). Eftersom man föds med det kommer man alltid att förbli ledare. Och det håller jag verkligen inte med om. Det beror på att jag, liksom Robert, har kommit fram till att miljön också påverkar människan. När man väl blir chef och upptäcker att folk lyssnar till en, kommer det onekligen göra en till ledare. Det är ungefär som att säga att eftersom man är deprimerad nu kommer man alltid bli det.
Sammanfattningsvis kan man bli ledare. Det är bara att hitta rätt miljö.
Kommentarer
Trackback
