A-människor
När jag öppnade min fria seminarier-pärm upptäckte jag en gammal anteckning som påminner mig flera människor som jag arbetat med. Anteckningarna innehöll nämligen en beskrivning på en så kallad a-människa. Dessa a-människor är snabba, ivriga, har heta temprament och gör allt för att bli berömd för sina kunskaper. Men förutom denna självförtroende finns inget uns av självkänsla som stöttar människan i hårt väder. Är det någon som går emot a-människan kan man vara säker på att hela havet kommer att storma eftersom denne inte vill förlora självförtroendet. Trots att de uppfattat uppgifter fel kommer de aldrig att erkänna det, för då rämmer världen under dem. Därför får jag vara beredd på att respektera denne person, eftersom det är hennes sätt att leva. Men jag, som verkar vara en typisk b-människa (b som i balanserad - och inte något annat) måste dock lära mig att släppa loss min irritation om det behövs. Att a-människan vägrar erkänna dess fel betyder ju knappast att hela skeppet ska sjunka för att den frivilliga roders-kvinnan vägrar följa kartan, bara att man måste stå på sig.
Godkväll :) Hur står det till?
Alla behöver vi stå på oss lite mer ibland. Men det är jobbigt att ensam driva sin sak, helt plötsligt känns det som om hela världen är emot en trots att man vet att man har stöd för det man säger.
