En internationell ekonoms betraktelser

Nu är det bara några dagar kvar tills handelsrättstentan. Sedan - om jag klarar av den - börjar sommarlovet för mig. Det gör mig jätteglad; förutom att jag kommer att sakna skolan. Jag har märkt att det är så mycket som händer i skolan, och att jag har så många vänner där. Att inte se dem under tre månader (nåväl: jag kommer ju se mina kära kårstyrelsekamrater in på juli-månad) kommer bli riktigt tråkigt. Därför hoppas jag att jag, under sommaren, har utvecklats jättemycket till dess att jag ser dem igen.

Ibland irriterar jag mig på människor som vid förfrågan på hur jag mår svarar riktigt snabbt och kallt. Det känns verkligen som att dessa inte alls vill prata med mig, trots att jag tar till min vänskapligaste ton i frågan. Jag vet att jag inte ska bry mig om det, men det får mig ändå att undra om jag verkligen är välkommen i tillställningen. Hårskarteknikens under, med andra ord. Så antagligen ska jag sluta fråga hur de personerna mår, eller ska jag spegla deras snabba och avståndstagande svar och se hur de reagerar. Kanske att de inser att det inte är det bästa sättet att svara på, eller så inser jag att de personerna inte förtjänar nämdre kontakt.

Jag är vidrigt bitter. Det beror på bakgrunden till förgående blogginlägg. Bara så ni vet

Men att det är sista veckan i skolan kan lyfta bort tunga känslor. Viva la sommarlov!

Till skillnad från Patrick Bateman är jag ingen nitisk pedant som letar efter 100-procentig perfektion. Istället är jag en sådan person som tillägnar mig åt 20/80-regeln; alltså att 20 % av tiden räcker för att göra 80 % av arbetet klart. Men det finns ändå en sak som jag aldrig, trots att det upptar mina tankar varje dag, ens blir 10 % färdig med. Detta är att åtgärna en speciell brist. Klarar jag inte av att avhjälpa detta problem under sommaren, är risken stor att problemet drar ned mina tankar ett år till. Så om jag inte får något annat gjort under sommaren är det för att jag tränar på en viss sak (och om jag får saker gjorda under sommaren är det för att jag, på grund av att jag är helt ensam i detta - och alltså inte har någon endaste vägledning [förutom åsikter från folk som gärna uppmärksammar problemet och vidrigt nog dömer mig därefter - utan att för den delens skull ge mig lösningsförslag ] )

Jag har tänkt sätta på "American Psycho". Trots att filmen inte är lika bra som boken tänkte jag avstätta en tid till att leva mig in i Batemans sjuka sinne. Det som dock är tragiskt är att detta ska ske nu, när solen lyser som starkast. Man borde vara utomhus - förutsatt att man har hyn till det. Jag har lätt för att bli röd och har redan solat tillräckligt mycket idag. Att vara ute vid det här laget skulle bara göra det värre för mig. Därför är det ett bra val att se på film nu.